I lördags sprang jag stadsloppet. 10 kilometer genom staden.
Kände mig dåligt förberedd och åkte mest till start för att vårat Ahlsell lag skulle få en måltid.
Laddade upp på fredagen med öl, chips och fotboll. Kanske även en cigarett i halvlek (usch och blä jag vet).
Med den uppladdningen ställde jag mig på startlinjen vid 14.
Jag var anmäld i blå grupp vilket innebär beräknad måltid på ca 55 minuter. Jojo..
Ställde mig längre bak ändå. Tänkte ju bara gå. Trots det måste det varit flera tusen rumpor som sprang förbi mig första kilometrarna. Kändes som att jag stod stilla.
Efter ca 1.5 kilometer brann det i vaderna på mig och jag övergick från lunk till gång.
Gick väl nästan en kilometer innan jag kände att....det här går ju inte!
Började lunka igen. Kroppen kändes sakta bättre och bättre.
Jag började springa förbi folk (läs pensionärer och blindkäppar) och hornen växte.
Efter ett par vätskekontroller och lika många muggar energidryck visste jag att jag tagit mig igenom mer än hälften av loppet.
Istället för pensionärer och blindkäppar sprang jag nu förbi KMTI t-shirts och andra deffade beach2012-människor.
Genom centrum med allt folk gick det på adrenalin.
När jag väl rundat nedre delen av sundsta tjärn och såg målskylten hade jag helt plötsligt en liten tjej vid min sida. Skulle gissa att hon var ca 1.20 och kanske 8-10 år?
Jag ökade. Hon ökade. Jag ökade lite till. Hon ökade. Jag spurtade 100 sista metrarna av ett 10km lopp! Det gör mig stolt! (Jag var dessutom före henne över mållinjen)
Att jag dom 3 sista kilometrarna hade tider under 6min/km gör mig också stolt!
Det är dom två grejerna jag tar med mig dom kommande tolv månaderna...tills jag står där igen!
Bilden på fettot, som tydligen föreställer mig, blev en riktig väckarklocka.
Jag vet att jag är större än jag brukar, men jag trodde inte att jag var SÅ stor.
Den bilden blir min tändvätska. Tänk vad lätt och fort jag kan springa med 10-15 kilo mindre att släpa på =)
Fick förresten ihop 5km idag oxå. Men det var otroligt stela och sega ben. Nu måste jag vila löparskorna några dagar.
Istället får cykelskorna komma fram om ett par dagar.
Bla bla...bla....
Kände mig dåligt förberedd och åkte mest till start för att vårat Ahlsell lag skulle få en måltid.
Laddade upp på fredagen med öl, chips och fotboll. Kanske även en cigarett i halvlek (usch och blä jag vet).
Med den uppladdningen ställde jag mig på startlinjen vid 14.
Jag var anmäld i blå grupp vilket innebär beräknad måltid på ca 55 minuter. Jojo..
Ställde mig längre bak ändå. Tänkte ju bara gå. Trots det måste det varit flera tusen rumpor som sprang förbi mig första kilometrarna. Kändes som att jag stod stilla.
Efter ca 1.5 kilometer brann det i vaderna på mig och jag övergick från lunk till gång.
Gick väl nästan en kilometer innan jag kände att....det här går ju inte!
Började lunka igen. Kroppen kändes sakta bättre och bättre.
Jag började springa förbi folk (läs pensionärer och blindkäppar) och hornen växte.
Efter ett par vätskekontroller och lika många muggar energidryck visste jag att jag tagit mig igenom mer än hälften av loppet.
Istället för pensionärer och blindkäppar sprang jag nu förbi KMTI t-shirts och andra deffade beach2012-människor.
Genom centrum med allt folk gick det på adrenalin.
När jag väl rundat nedre delen av sundsta tjärn och såg målskylten hade jag helt plötsligt en liten tjej vid min sida. Skulle gissa att hon var ca 1.20 och kanske 8-10 år?
Jag ökade. Hon ökade. Jag ökade lite till. Hon ökade. Jag spurtade 100 sista metrarna av ett 10km lopp! Det gör mig stolt! (Jag var dessutom före henne över mållinjen)
Att jag dom 3 sista kilometrarna hade tider under 6min/km gör mig också stolt!
Det är dom två grejerna jag tar med mig dom kommande tolv månaderna...tills jag står där igen!
Bilden på fettot, som tydligen föreställer mig, blev en riktig väckarklocka.
Jag vet att jag är större än jag brukar, men jag trodde inte att jag var SÅ stor.
Den bilden blir min tändvätska. Tänk vad lätt och fort jag kan springa med 10-15 kilo mindre att släpa på =)
Fick förresten ihop 5km idag oxå. Men det var otroligt stela och sega ben. Nu måste jag vila löparskorna några dagar.
Istället får cykelskorna komma fram om ett par dagar.
Bla bla...bla....
